Innan jag träffade Pettersson gick jag två år på en internatskola i vackra omgivningarnas Sörmland.
Skolan var inhyst i ett gammalt slott och läraren var baron.
En skola där man fick lära sej vett och etikett.
Eller tvärtom.
Konstskola i Järna, ett fallfärdigt men samtidigt fantastiskt fint trähus, lärarna antroposofer och mestadels måleri på schemat.
I helgen träffades vi några tjejer som känt varandra i 16 år.
...........................................................................................................................
-Vad är det här för något? -Vad kan man göra med den?, frågar Kex då och då o ganska ofta.
Igår tände vi eld i vedspisen för första gången denna höst. Ikväll har vi 26 grader och rödblommiga kinder.
Elspisen och ugnen slutade funka förra veckan när jag höll på att torka svamp på plåtar. Och garantin gällde inte längre. Så igår kväll när jag kom hem lekte Pettersson elektriker och hade monterat ner spisen i mindre delar.
Nu går det att använda spisen igen.
Men den mindre härliga blå Renault la av igår. Igen. 500 meter hemifrån slets generatorremmen itu. Jag trodde jag fått in en gren när jag körde i alle'n och ringde på Pettersson. Nu är rem beställd och proffsiga Pettersson blir vår alldeles egna montör.
Och Frimans glasögon är i två delar. Igen. De ska vara hela i ett stycke och färdiga hos optikern imorgon.
Just nu tittar gossarna på favoriten Nicke Nyfiken. Det går ovanligt lugnt till. Pettersson är ute hos bina och jobbar med avläggarna. Vi börjar se ett slut på bisäsongen. Till helgen ska vi till och med vara med på en marknad och sälja honung.
Dags att steka falukorv. Till det blir det bulgur och currylinsröra.
Och jag och Fridolin hann gräva ner tulpanlökar i jorden idag. Det var efter lunchen, när Kex och Tut satt och sov i den stillastående, trasiga Renaulten.