Tre barn, två skottkärror (varav en sönderrostad), en miljon bin (?) och en massa mogen squash. Och rödbetor upp över öronen.
Jag har trampat på mina glasögon. Ett stort hårspänne håller numera de krokiga glasögonen på plats.
Och Fridolin har fått läkarens påhitt om att ha lapp för högerögat 1-2 timmar om dagen. Och samtidigt ska han ha sina glasögon på. Såklart himla svårt att lyckas med det. Cirka 2 minuter har vi lyckats på sin höjd per dag. Och då får Pettersson leka pirat med lapp för ögat samtidigt.
Det är väl klart det känns som det är mycket att stå i.
Igår var det Tuts tur att gå till doktorn. Dags att kolla hjärtat.
Men det gick sådär. Han ville inte lämna väntrummet. Ville leka istället. Han fick ta med sej leksakerna in till doktorn. Men han ville ingenting. Vägrade väga sej, vägrade mäta sej och vägrade ta av tröjan så att det gick att lyssna på hjärtat.
Istället fick Ananas väga och mäta sej och doktorn lyssna på Ananas hjärta.
Troligtvis väntar operation för Tut. När han är 4-5 år, säger hjärtspecialisten i Uppsala.
Alla dessa bin. Dessa busiga bröder.
Fantastiskt spännande hur det ska gå.
Vi är ju bara två.
Jobba på, jobba på.
Hej och hå.