En vecka i maj. Tut har fått sitt lilla hjärta kollat. I knappt ett dygn har han haft en apparat på sig i en midjeväska med så långt band att jag skulle gissa att den är anpassad för en människa med midjemått över 100 cm. En apparat kopplad med långa sladdar och klistriga elektroder som mest gjorde honom mallig och lite speciell. Tycker man som Tut att det är spännande med enkla små plåster när man fått skrapsår är långtidsregistrering av hjärtat mycket, mycket spännande.
Och att gossen sen kunde sova med detta elektrodpaket på kroppen i över 12 timmar i sträck under mörkrets intåg är smått fantastiskt.
Och Pettersson han snickrar. Bilådor står staplade i drivor under jätte-granen.
Bohus-dals svarthöna; så heter våra nya vänner här hemma. Efter en bilfärd till Askersund med pizza-stop i Finnspång så inhandlade vi fyra hönor och en tupp. Helsvarta hönor med heltrevligt humör. Efter färd i flyttkartong bor dom nu i sitt nysnickrade hönshus.