Tiden bara rusar iväg. Redan måndag. Sitter på tåget på väg till teckenkursen. Tror att jag kan hemläxan så jag passar på att skriva blogg.
Idag har jag varit med Fridolin till sjukgymnasten. Hon säger att hans fötter ser okej ut. Inte alltför plattfot alltså. Och inte fullt lika petigt med att alla hans skor ska vara dyrskor från ortopedtekniska. För Fridolin är det bara som en rolig lek att gå till sjukgymnast Malin. Att bli ombedd att klä av sej alla kläder och hoppa studsmatta, stå på ett ben och plocka pärlor med tårna är ju nästan som att få gå på kalas. Såklart vill man inte gå därifrån. Och givetvis klämmer vi in ett obligatoriskt blöjbyte.
På vägen hem hämtar vi ut Tuts hjärtmedicin på sjukhus Apoteket. Inte har dom skickat något sms om att den är färdigblandad som dom lovade att göra. Men det trodde jag inte heller att dom skulle lyckas med. Dom har aldrig lyckats göra allt rätt. Men nu har vi medicin så att det räcker i 5 veckor till.
När jag och Fridolin kliver ur bilen hemma så möts vi av en stackars sårig kille i Petterson famn. Kexs har fått den tunga trägungan i pannan, på ögonbrynet. Aj, aj, aj, det kom blod. Oj, oj, oj, vad ömt. Inte hjälper plåster mot det onda. Och vi som brukar ha plåster som lindrar mot stickor, plåster på rött strumpludd som ser ut som blod och plåster på blåmärken.